Robert Kronstrand

Robert Kronstrand har efter sin examen som analytisk kemist vid LiU (1989) vidareutbildat sig inom ramen för sin tjänst på Rättsmedicinalverket (RMV). Disputerade i Human Toxikologi vid Hälsouniversitetet i Linköping 2001 (Avhandling nr 709: Analytical and toxicological aspects of drug incorporation into human hair) och blev Docent i Forensisk Toxikologi vid samma universitet 2007 och sedan lektor i Forensisk Toxikologi 2010. Idag arbetar han som forskningskemist på RMV.

Forskningsarbete, Håranalyser, LC-MS-MS, Projekt med forskarstudenter, 1) Dödsfall till följd av akut överdos, 2) Våldsbrott med drogning, Robert Kronstrands publikationer i DIVA

Forskningsarbete

Mitt forskningsarbete tiden efter disputationen har haft två fokusområden; fortsatt arbete med olika applikationer för håranalyser samt ett omfattande arbete med analystekniken vätskekromatografi tandem masspektrometri (LC-MS-MS) för narkotika och läkemedel i biologiskt material för att förbättra tolkningsmöjligheterna inom rättsmedicin och polisarbete. Upp

Håranalyser

Avseende håranalyser har jag koncentrerat mig på dödliga överdoser av µ-agonister, ett arbete som startades redan under min forskarutbildningstid genom samarbete med docent Robert Grundin på rättsmedicin i Solna.

Från och med 2002 har jag tillsammans med docent Henrik Druid (Karolinska Institutet) förfinat tekniken med håranalyser som ett diagnosiskt instrument i överdosfall. Vi har bland annat utvecklat den ovan nämnda, enkla men mycket känsliga analysmetod för att i överdosfall bestämma vanligt förekommande substanser.

Men det är inte bara inom rättsmedicinen som jag arbetat med håranalyser. Ett samarbete med Professor Sheilagh Hodgins från Canada har belyst hur droganalyser i hår respektive urin kompletterar varandra i ett projekt med psykiatriska patienter i öppenvård (internationell studie mellan Sverige, Tyskland, Finland och Canada). Under studiens gång analyserade vi även neuroleptika och lugnande medel i patienternas hår för att bedöma följsamhet i läkemedelsintag.

Ett annat projekt har drivits tillsammans med beroendekliniken i Linköping (Tomas Trygg och Per Voxler) där både compliance och drogfrihet kontrollerades genom analys av amfetamin i hår med enantiomerseparation. Vuxna patienter med ADHD medicinerades med S-(+)-amfetamin och risken för återfall i missbruk var stor då vissa av patienterna var f d missbrukare av amfetamin. Genom separation av amfetamin-enantiomererna kunde ett missbruk av gatuamfetamin (racemat) påvisas långt efter själva missbruket skett. Något som inte upptäcktes med blodanalys.

I ytterligare samarbete med Beroendekliniken (Kerstin Käll) om drogtester i s k körkortsärenden har vi visat att håranalys upptäcker mer narkotika än de vanliga urinprovsanalyserna.

Inom området håranalyser har jag tillsammans med Dr Karen Scott (APU Cambridge) författat ett bokkapitel som belyser substansers vägar in i och bindningsmekanismer till strukturer i håret, samt ett kapitel med Docent Henrik Druid med fokus på rättsmedicinska applikationer i en bok som Dr Pascal Kintz redigerat samt även skrivit riktlinjer för användning av håranalyser i olika sammanhang. Upp

LC-MS-MS 

Avseende LC-MS-MS har jag med stort intresse satt mig in i analystekniken och dess fördelar och nackdelar.

Förutom metoder för bensodiazepiner i hår samt ovan nämnda metod för µ-agonister har jag även utvecklat metoder för både urin- och blodprover. Under 2003 publicerades ett omfattande och grundläggande arbete med inriktning på lågdosneuroleptika, en substansgrupp där rättskemiska avdelningen haft en lucka i analysomfånget. Därefter startades ett långsiktigt arbete med buprenorfin, en substans som länge förekommit som smärtstillande läkemedel i låga doser men som under 2000-talet fått missbrukspotential genom den nya indikationen som substitutionspreparat för opiatberoende (likt metadon). Först utvecklades en metod för urinprover sedan en metod för blod.

I samband med att buprenorfin ökade på den illegala marknaden ökade även efterfrågan på analyser från polis och kriminalvård. I och med det ökade även antalet frågeställningar kring tolkning av tidpunkt för intag. Under 2006 genomförde jag därför en humanstudie med engångsintag av buprenorfin för att undersöka möjligheten att utarbeta en modell för ”tillbakaräkning” med hjälp av kvoterna mellan buprenorfin och dess metaboliter. Resultaten visar på ett samband mellan kvoten norbuprenorfin/buprenorfin föreligger om än med en stor spridning särskilt vid tidpunkter längre bort än 72 timmar efter intag (se Figur för sambandet under de första 24 timmarna).

Försöksupplägget har även stått modell för undersökning om detektionstider och utsöndringsprofiler för flunitrazepam vilket genomfördes under 2008 samt klonazepam vilket genomfördes under 2010. 

Figur 1.

Relation mellan medelkvoten (N=14) av norbuprenorfin och buprenorfin i urin hos personer som fått 0,4 mg sublingualt. Kvoten ökar linjärt och sambandet kan användas för att uppskatta tidpunkten för intag.

Under de senaste åren har vår forskargrupp undersökt många aspekter på kvantitativa metoder med LC-MS-tekniken, penetrerat litteraturen och samverkat med både nationella och internationella kontakter vilket resulterat i ett bokkapitel i boken ”Applications of Liquid Chromatography-Mass Spectrometry in Toxicology” med Dr Aldo Polettini som redaktör. Boken är tänkt som en handbok för analytiska kemister/toxikologer men kan även användas som undervisningsmaterial på högskola. Upp

Projekt med forskarstudenter

Jag handleder idag tre forskarstudenter, två som huvudhandledare och en som bihandledare. Vi har startat flera långsiktiga forskningsprojekt i syfte att föra den pågående forskningen inom rättstoxikologi vidare och de närmaste åren kommer jag huvudsakligen att ägna åt två frågeställningar:

1) Dödsfall till följd av akut överdos

I drogrelaterade dödsfall uppkommer ofta frågan om personen varit abstinent eller tolerant till drogen i fråga. I heroindödsfall är detta intressant då blodkoncentrationerna av morfin ofta varierar kraftigt och sällan kan användas som enda diagnosiskt tecken på överdos.

Vid t ex låga halter av morfin i blodet antar man att personen varit abstinent, eller till och med naiv, heroinmissbrukare och därför avlidit trots att koncentrationen i blodet varit relativt låg. Ett sätt som vi tidigare använt oss av för att bedöma om en person varit tolerant eller abstinent är analys av hår. Håret fungerar som en kalender över vad som intagits under den period då håret växt och kan därför användas som objektivt mått på vad som intagits före döden. Genom att analysera olika delar (s k segment) av håret kan vi inte bara se om en person varit förstagångsbrukare, utan även om en missbrukare haft ett uppehåll eller minskat intag av heroin före döden.

Förutom en genom håranalyser uppskattad långsiktig tolerans/abstinens pågår även studier på försöksdjur där vi undersöker korstolerans och minskad tolerans till heroin och andra opioider. Efter förbehandling med olika narkotika/läkemedel (eller ingenting) och olika perioder av abstinens ges en bolusdos heroin. Halter av heroinmetaboliter mäts i olika delar av hjärnan och blod vilka jämförs med olika fysiologiska parametrar.

Därutöver pågår även studier av mer kortvarig abstinens genom analys av urinprov från personer vilka tros ha avlidit av en akut överdos. Vi har hittills använt oss av de utvecklade metoderna för buprenorfin i urin för att studera intoxikationer med buprenorfin. Våra data pekar på att en kort tid av abstinens före sista dosen är avgörande för om buprenorfinet ska ha bidragit till döden. Upp

2) Våldsbrott med drogning

En annan viktig uppgift för rättstoxikologen är att spåra droger i kroppsvätskor och vävnader från både offer och misstänkta i våldsbrott.

Här är det inte ovanligt att offret dröjer innan hon (eller han) kontaktar polisen för anmälan och eventuell provtagning. Detta gör att eventuella droger redan kan ha försvunnit ur blodet och även urinen innan provet tas. Här vill jag undersöka om andra provmaterial som t ex hår kan användas som ett komplement till de vanliga. En annan mycket viktig fråga är NÄR personen tagit/fått i sig drogen och här ser jag med bakgrund av våra tidigare försök med buprenorfin, flunitrazepam och klonazepam en möjlighet att genom analys av flera metaboliter och flera provmaterial kunna bestämma tidpunkten för intaget. Upp

Robert Kronstrands publikationer i DIVA (publikationsdatabas)